Sämst eller Bäst, det är frågan?

Intressant grej. På tal om förra inlägget.

Sprang idag med min man (som tränar MMA men inte löpning) och en god vän som joggar några gånger i veckan. Och jag var helt klart den bäste av oss på att springa.
Helt plötsligt kände jag mig inte som jag nyss lämnat rullstolen tillförmån för att börja använda mina ben, nej jag kände mig som en löpare. Mina steg kändes lätta och mitt humör slog i taket.
Tänkte på att det är ganska psyk att alltid vara den som är bland de sämsta i gruppen när jag är ute och springer!

Upp till dans alltså med riktigt otränade människor i löparspåret!

... ?!?!